v31

Igår gick vi in i v31 och är alltså i v30+1 idag. Jag känner mig dock mer gravid än jag någonsin varit. Inte ens dagarna innan Freja föddes upplevde jag mig så här otymplig. Nu föddes ju Freja ändå i v38+5, så jag slapp ju de sista veckorna som jag antar hade blivit betydligt tyngre. Med min tur ska jag säkert gå över tiden nu så jag har 12 veckor kvar innan det är dags. Då blir det en liten påskbebis.

Jag brukar säga här hemma att antingen har de beräknat mig fel på 1-2 månader eller så har de missat tre eller fem små krabater där inne i magen. Jag blir andfådd från ingenstans där jag sitter. Jag kan sällan stå en längre stund utan måste kunna sätta mig ner med jämna mellanrum. Men jag kan inte heller sitta för länge för då värker fogarna. Sova på rygg är bara att glömma. Blir yr och andfådd på en gång. Och vända sig i sängen, fy vilken smärta!

Sen verkar liten ha boxningsmatch med min magsäck lite till och från. Två gånger har jag nu trott jag fått magsjuka då jag från ingenstans börjat kräkats. En timme senare är allt över och jag mår bra igen. Ingen annan har drabbats. Sist inträffade det när vi var på Ikea förra onsdagen. Skitkul, verkligen. Hann fundera både en och sju gånger på hur tusan jag skulle lyckas ta mig ut från varuhuset och hela bilfärden hem. Nu gick det ju som tur var bra. Jag hann ju shoppa och dubbelkolla så vi fått med oss allt det viktiga från lagret ändå.

Mitt humör lever rövare också. Från att vara jätteglad till att det sprutar tårar och vara så jävla arg man kan. Jag skyller på hormonerna, men jag blir less på att hoppa i humöret. Som sagt, upplevde det aldrig så här när jag väntade Freja, men det är väl kanske för att det är en lillebror i magen som hormonerna slår annorlunda. Och att jag bär magen på ett annat sätt. Högre vill jag tro, eftersom han jämt är vid revbenen och härjar redan nu.

Gnäll var vad allt det här blev. Men så är livet. När han är här hos oss kommer det så klart varit värt värenda liten krämpa!