Idag blundar vi. Visst?

Idag blundar jag och tänker tillbaka på fredagens fina väder. Då var det strålandes sol och varmt, idag vräker snön ner. Där fick jag för att jag ställde undan snöslädarna. Nu hoppas jag på fantastiskt varmt och soligt dagarna framöver så det här vita eländet fösvinner nån gång. 

Hade inte våren det nog kämpigt att hinna tina all snö som var kvar innan Valborgsmässoafton?

Och att den "nya snön tar bort den gamla" är en klen tröst. För ja, det känns som ett uttryck nån myntat för att trösta någon nån gång. 

Så här härligt hade vi det i fredags i alla fall. Lillan sov ute över två timmar. Sen testade vi stövlarna på en liten prommis över gården med pappa.

Hon är rätt så stadig nu. Går bra med att bara hålla i ett finger. Jag tror hon egentligen skulle kunna ta några steg bara hon vågade släppa taget. Det kommer nog så småningom. Annars har hon upptäckt sin röst och tycker det är fantastiskt roligt att ta de högsta och ljusaste tonerna man kan tänka sig. Det är riktiga glädjetjut, men det skär i öronen på mig. Det är nästan lindrigt att höra hennes skrik när hon är arg för att jämföra. Då är det nämligen lite mer dova toner som kommer ut.