Glad Påsk!

Passande?

Storlek 56 i Lindbergs vindoverall sitter väl inte perfekt på någon av mina hjärtan...

Avtryck

Vi gjorde försök till hand och fotavtryck av Harry igår. Fötter funkar ju rätt bra att ta avtryck från, men händerna...allt annat än lätt.

Natten blev ett endaste långt amningsmaraton. 8 ggr på 10 timmar. Om det då var för att han åt mindre dagtid igår eller om det är tillväxtfas så produktionen ska ökas var en annan femma.

Harry

Vad är detta? Harry har helt plötsligt låtit mig sova 3½ timme mellan matningarna i natt. Under dagen har han dragit till med 5 timmar mellan matningarna. Jag förstår inte, men jag hoppas verkligen det inte kommer straffa sig i natt. Risken finns ju att han ska äta ikapp sen.

Harry fick iaf bada idag igen och han verkade tycka det var skönt idag. Förra gången skrek han som aldrig förr. Freja pekade och skratta och passade på att bada halva överkroppen medan jag vände mig om för att torka Harry. 

Nu är det snart vardag på Hällan igen. Erik börjar om att jobba på måndag efter tre veckor hemma. Galet fort dessa tre veckor gått. Tänk att lillen snart är en månad stor.

Skönt är det i alla fall att vi får en liten mjukstart med två korta arbetsveckor nu. 

Plötsligt händer det!

Som vi har försökt att erbjuda Freja både potta och toastol, men det har näst intill aldrig blivit något. Det kan vara väldigt spännande att få sitta på toan och "tssssa" som hon säger, men hon sitter i 20 sekunder så är hon nöjd.
Men ikväll, när jag skulle byta till nattblöjan gick hon självmant och satte sig på pottan och kissade i samma stund som rumpan slagit sig ned. Oj så stolt man blir! Lilla gumman! Hoppas hon visar fortsatt intresse för pottan nu!

Det går åt rätt håll

Två veckor efter förlossningen och jag börjar äntligen känna att foglossningen lättar! Jag kan ta mig upp från golvet utan större besvär, ställa mig upp från soffan utan att det hugger i fogarna och vända mig relativt enkelt i sängen nu. Så skönt! När jag går känns det nästan som att jag flyger fram för att det går så lätt, trots att jag bara går i normalt tempo.
Tänk så fort man glömmer hur ont och jävligt det varit. Och att all smärta man haft är så otroligt värt det när man har sin skatt i famnen!

Fredagshäng med kompisar!

Tacomiddag och en massa bus här på Hällan idag på eftermiddagen! Vi saknade dock Felicia och hennes föräldrar, men hoppas på att allt klaffar nästa gång!

11 mars 2013

Idag är dagen vi väntat på i nio månader, Harrys bf 11 mars. Så otroligt skönt att vi fick träffa vår guldklimp en hel vecka tidigare! Han har firat sin en-veckas dag med att ha sin första lite längre vakna stund här på kvällen. Så mysigt att få gosa med han vaken och se ögonen mer än nån minut vid amning.

Igår trillade äntligen navelstumpen av! Usch, navelstump är verkligen bland det äckligaste jag vet. Det ser så hemskt ut och luktar fruktansvärt. Som jag sa till Erik igår, hellre skulle jag förlösas dubbelt upp än vara tvungen pillra vid denna navelstump. Nåja, nu är den borta.

Babynest

Igår sydde jag och mormor ett babynest till Harry. Jag är riktigt nöjd med resultatet faktiskt. Harry gav det bra betyg också med att somna snabbt i det. Vi följde det här mönstret från LillSpooky.

Storasyster ville ju så klart också testa det!:)

Det är på MAX det händer...

Men vi tar det från början.
Jag vaknade natten mot måndag och kunde inte somna om redan strax innan 02.00. Efter några timmar av försök till att sova kände jag hur mensvärken började komma. Det molade av och an, så när klockan närmade sig sex steg jag upp.
Ringde och pratade med min Bm på Cederkliniken eftersom jag hade en tid där efter lunch. Strax efter det släppte molvärken och jag dök ner i sängen för att sova några timmar.
När jag vaknade ropade jag till Erik att han och Freja faktiskt fick lov att följa till stan. Så blev det, och vi for för att hinna äta på Max innan som jag promt hade bestämt mig för.

Där och då, i kön på Max går vattnet! Det var det sista jag trodde skulle hända mig, att förlossningen skulle starta med vattenavgång. Jag viskade fram till Erik att jag trodde vattnet gått. "Men de är ingen fara för jag ska ju på MVC nu". På Mvc fick jag ta nytt blodtryck - som stigit än en gång till 155/95. Efter det skickade hon mig snabbt upp till lasarettet och spec-mvc för kontroll av misstänkt vattenavgång. Eftersom det skulle göras ctg så lämnade vi av Freja med mormor. Sitta stilla i ett litet rum brukar inte vara någon höjdare för en snart 2 årig tjej, och visst visade det sig ha varit ett klokt beslut av oss.

Nästan direkt jag var uppkopplad för Ctg så satte värkarna igång. Här hade klockan hunnit bli strax efter 14.00 och värkarna kom ca var femte minut. När barnmorskan konstaterat att bebis mådde bra kopplade hon bort allt och sa "Nu gör ni som ni vill, antingen far ni hem och tar det lungt en stund eller så far ni raka spåret till Sunderbyn." RAKA SPÅRET sa jag och vek mig dubbel av nästa värk. Det tyckte hon var en bra idé med tanke på att förlossningen med Freja gick rätt snabbt.
Jag kämpade mig ner till entren och Erik hämtade bilen. Väl i bilen bestämde jag mig för att klocka värkarna för att ha något att koncentrera mig på. Mellan första och andra värken hade jag 4½ minut, sen smög det sig ned för varje värk. Erik gasade på rätt bra som tur var, och 30 minuter senare var vi framme i Sunderbyn. Under bilfärden passade jag på att svära åt allt som saktade ned oss och hänga i handtaget i taket. Sista värken jag klockade var när Erik släppte mig vid entren och då var klockan 15.09 och vilan mellan värkarna var nere på 1½ minut. Jag kämpade mig fram genom gatan ned mot förlossningen. Varje parkbänk var ett givet stopp för att ta nästa värk.

När jag väl tagit mig upp och in på förlossningen fick jag genast ett rum. Värkarna kom i princip i ett och här hade Erik hunnit ifatt mig upp till rummet. Jag var öppen 9 cm konstaterades det och de kopplade upp mig på Ctg, som nästan direkt tappade kontakten med bebis, och de bestämde sig för att sätta skalpelektrod. I samma veva talade de om att jag måste få av mig BH och linne för att få på mig de här fina skjortorna de erbjuder. Jag fick även lustgasen i de här läget och hann andas några gånger i den. Plötsligt sätter krystvärkarna in och skalpelektroden är inget som hinns med. Linnet blev jag av med efter lillen kommit till världen.
Alla i rummet blev rätt paffa över hur snabbt det gick. Barnmorskan fick fylla i allt på datorn i efterhand.
Vi hann vara inne på förlossningen 30 minuter innan han var ute. 15 minuter av de hann jag med att vara i sängen. Barnmorskan som förlöste mig var faktiskt barnmorskestudent och toppenduktig. Jag misstänker hon var näst intill färdig med utbildningen eftersom hon tog hand om allt själv, även fast det så klart fanns en till Bm i rummet också.

15.45 gjorde Harry alltså  entré och lillen mådde bra och skrek direkt, något jag inte kan minnas att Freja gjorde? Vid vägning och mätning visade det sig att Harry var nästan exakt lika stor som Freja, 3560g och 48.5cm lång. Han kom i v38+6. Älskade lille vän!

Vi stannade över natten på BB och var hemma strax innan 13 på tisdagen. Skönt att få komma hem och börja komma in i rutinerna som föräldrar till två guldklimpar.
På eftermiddagen ringde min Bm från Cederkliniken och gratulerade och var lite förundrad över hur snabbt det gått då hon sett han var född 15.45 och jag hade vart på koll hos henne klockan ett.
Vid PKU-provtagningen på BB-eftervården fick jag höra av barnmorskan där (som var samma som tog emot mig på måndagen för ctg) att hon hade varit tvungen ringa Förlossningen och höra om vi hunnit fram i tid.
Det var en snabb och smidig förlossning och jag är så glad att Erik hade tagit ledigt från och med den dagen så vi fick gå igenom det tillsammans!

Första natten

Jag har svårt att sova med Harry i vår säng. Vågar knappt röra mig och är rädd att lägga mig på honom. Så i natt lyfte jag över honom i spjälsängen. Det gick bra, han har sovit, men frågan är om jag verkligt får så mycket mer sömn? Jag vill ju ha uppsikt och se han så fort jag vaknar till. Nu behöver jag förvisso bara lyfta huvudet så ser jag honom, så jag ger det en natt till så kanske jag känner mig mer bekväm med det hela.

Nu vaknade storasyster Freja! Hon är underbar och så nyfiken på sin lillebror. Hon pekar och berättar att han har tår, fingrar, näsa, hår osv. Och kramas och pussas. Snutten har hon börjat ge han också, även fast hon har lite jobbigt med att det är Harrys och inte hennes. ;)
Igår höll hon honom för första gången. Åh, mammahjärtat sprängs ju när man ser sina guldklimpar!

Äntligen är han här!

Han hade bråttom till världens vår lille grabb! Vi hann just så precis fram till Sunderbyn innan det var dags.
Mer om det en annan gång.

Här är Harry, vår andra guldklimp!

4/3 kl 15.45, 3560g och 48,5cm stor!

Här finnas han på Webbisar.

Vi väntar och längtar!

Näe. Ingen bebis ännu. Än har han några timmar på sig innan jag har nästa tid på MVC. Fick en extra tid imorgon igen ifall han inte kommit ut. Blodtrycket smyger sig uppåt, i fredags var det 151/93. Skulle nog få ta nya tox-prover imorgon lät det som.

Egentligen har jag ju en hel vecka kvar till BF. Men jag tror inte han kommer ligga kvar så länge i magen. Allra helst inte om blodtrycket ska fortsätta stiga.